Finlandssvenskhet i krig och fred

Henrik Meinander (Foto: Kenneth Bamberg)

Foto: Kenneth Bamberg

Historikern Henrik Meinander doktorerade år 1994 och är sedan 2001 innehavare av den svenskspråkiga professuren i historia vid Helsingfors universitet. Meinander leder för närvarande forskningsprojektet Demokratins drivkrafter (www.demokratinsdrivkrafter.se), där Finlands och Sveriges demokratiska utveckling under åren 1890-2020 analyseras. I höst är Meinander aktuell med verket I nationalstaten. Finlands svenskhet 1922-2015, del fyra i bokserien Finlands svenska historia, som ges ut av Svenska litteratursällskapet. Svenskheten i Finland har alltid påverkats av Sverige, också efter vår gemensamma historia. Krig och fred har också spelat en viktig roll för finlandssvenskheten.

– En medveten finlandssvenskhet uppstod som en reaktion på finskheten. Efter första världskriget fick vi språklagar som cementerade vår lagliga existens för hela 1900-talet.
Andra världskriget var också oerhört viktigt, eftersom det innebar slutet på 1930-talets språkstrid och att man lyckades ena sig kring nationalstaten. Även geopolitiken är central. Man kan bland annat fundera på vad som skulle ha hänt med finlandssvenskheten om landet hade ockuperats av Sovjetunionen, säger Meinander.

– Man glömmer lätt bort de större cirklarna som också
påverkar oss i allra högsta grad: landets politiska kultur, världsekonomin och geopolitiken, fortsätter han.

Vi ser nu en tillväxt av antalet finlandssvenskar, mycket tack vare att många tvåspråkiga registrerar sina barn som svenskspråkiga. På 1970-talet var det andra tongångar. Finlandssvenskheten upplevde ett bottenskrap och stämningarna var domedagsmässiga och uppgivna.

– På 30 år hade finlandssvenskarna minskat från 360 000 till 300 000, men därefter har nedgången inte varit lika kraftig och nu ser vi alltså en tillväxt, berättar Meinander.

För att förstå oss på dagens händelser behövs historiekunskaper. Tyvärr ser det ut som om historieundervisningen i skolorna kommer att minska.

– Det är beklagligt. Samtidigt ska vi inte glömma bort att vi aldrig haft så bra tillgång till det förflutna som idag. Det finns tillgängligt material, även om undervisningen minskar. Men det är inte bra att undervisningen skärs ner, utan det är en jämlikhetsfråga att gymnasierna ska ge en mångsidig undervisning.

För Meinander är steget från skönlitteratur till historieskrivning inte så stort. Historiker måste förstås respektera källorna, men kan sedan beskriva eller iscensätta fakta på ett konstnärligt eller litterärt sätt, om de så önskar.

– Formen är en del av innehållet. Man kan säga att det litterära hantverket är detsamma för historiker och författare. Det är samma knådande med ord och meningar. Därför känner jag inget behov av att skriva skönlitterärt. Men jag förväntar mig att skönlitteraturen ska hålla högre nivå än min egen prosa, säger Henrik Meinander inför sin medverkan i årets Bokkalas, där han kommer att uppträda under fredagens program.

Sophie Kawecki

Annonser

One thought on “Finlandssvenskhet i krig och fred

  1. Pingback: Henrik Meinander |

Kommentarer inaktiverade.