POESITÄVLINGEN 2020 ÅK 6

Barnens och de ungas Bokkalas 2020

DIKTEN KAN GE OSS OVÄNTADE ORDSKUTT OCH NYA BILDER

Årets poesitävling för årskurs sex är nu avgjord. Bland de hundratal dikterna har fem dikter valts ut av en jury. Som huvudjurymedlem fungerade i år författare och läsambassadör Henrika Andersson, som också hade virtuella inspirationsföreläsningar i skolorna tillsammans med Jolin Slotte. Vinnarna får varsitt bokpaket som levereras till skolorna.

”Poesin kastar oss mellan högt och lågt, mellan himmel och mörkermull. Sorgen, döden, rädslan får ta plats liksom minnen av den bästa midsommaren, vännen som svek eller den långa väntan på en adopterad kusin som dröjer. Precis som livet rymmer era dikter allt från myran, liten som ett riskorn, till månostens hemliga dröm. Tack för ordstimmen som ni fångat på papper. Det fanns allt från femradingar och nonsensdikter till långa oväntade språng av poesi och böljande minnen, som ju var temat detta år!” säger Henrika Andersson i sin hälsning till vinnarna.

”Helt lätt var det inte att välja”, konstaterar Henrika Andersson.

De fem vinnarna är:
Första priset: Wendy Gahnström, Seminarieskolan med dikten ”Vet alla vad dom gör?”
Andra priset: Lovis Frilund, Seminarieskolan med dikten ”Jägarens minne”
Tredje priset: Amanda Karén, Katarinaskolan med dikten ”Avslutningen”
Fjärde plats: Wilhelm Taube, Mikaelskolan med dikten ”Elevens dröm”
Femte plats: Freja Signell, Österby skola med dikten Sensommarkväll

Vet alla vad dom gör? (Första pris)
Jag tänker på vågorna på havet
Vet dom någonsin vart dom ska?
Eller vad dom gör?
Eller vet dom vad dom gör!
Och vart dom ska!

Vet djuren om vem som är vem
Har dom tankar om oss
Det känns som att dom vet
Och att dom tänker på saker

Vet blommorna när det är vår
Och när dom ska växa upp från sin långa sömn
Vet dom vad dom behöver
Det känns som blommorna vet
För dom gör alltid rätt förutom
När dom växer på fel plats
Wendy Gahnström, Seminarieskolan 

Motivering:
”Vet alla vad dom gör?” väcker frågor och förundran och får oss att växa under läsningen. Dikten är rytmisk till form och uppdelning, upprepningen känns motiverad medan det överraskande slutet bjuder på många tolkningar.
Här sägs varken för mycket eller för lite, och det allmänna valet av tilltalet ”alla och dom” är inkluderande. Dikten andas och är i sin enkelhet filosofisk, trösterik och reflekterande.

”Jägarens minne” (andra pris)
Jag minns
huR jag sprang i skogen
och väjde för träd.

Jag jagade efter en Oskyldig liten gnagare,
inte mer än en munsbit.
Jag minns
hur den försvann
under en buske.

Vad den gjorde där var dumt.
Jag hittade den direkt,
när den skakade hela busken,
var den enkel att hitta.

Små Djur kan vara svåra att hitta,
men mina skarpa ögon
ser dom små oskyldiga djuren direkt.

Jag kröp fram,
min randiga kropp
nära den torra marken
utan att nudda de torra löven.
Jag blottade mina huggtänder i ett morr.
Den sprang ut
när den såg mina tänder
i en Underlig fart,
mina långa ben och breda tassar
tog mig fram i en snabbare fart.
Jag hoppade upp I luften,
mina klor boRrade in sig i köttet,
jag minns ett litet skrik,
och jag såg
hur blodet sipprade
Ut från mina klor,
ett bra minne jag har.
Lovis Frilund, Seminarieskolan

Motivering:
Jägarens minne är såväl stark till sin form och i inlevelsen av ett rovdjursjag. De olika sinnena används skickligt och förstärker känslan av jakt. Här gömmer sig ett rovdjur i själva textutformning som uppförstorade versaler i texten. Det torra lövprasslet, morrandet och huggtänderna, den smidiga kroppen och det lilla skriket – vi är fast.
Och med ett på slutet oväntat konstaterande ”ett bra minne jag har”, vet läsaren inte vart eller mot vem rovdjuret vänder sig nästa gång.
I en knappt synlig undertext under titeln frågar sig författaren till Jägarens minne vad i h- poesi riktigt betyder – en välkommen fråga som jag hoppas att aldrig får ett svar utan fortsätter vara lika möjlig och existentiell som livet självt.

”Avslutningen” (tredje pris)
Konstigt, jobbigt,
få betyg, få beröm, bli ledsen.
Sorgligt, ledsamt, stolthet, glädjeglinta.
Framtida minnen.
Amanda Karén, Katarinaskolan

Motivering:
I en dikt på endast fyra rader och med en träffande titel, lyckas diktaren till Avslutningen fånga en hel regnbåge av känslor och känslokast. Allt överflödigt är bortskalat, kvar finns essensen av både händelsen och speglingar av ett nu som en dag blir till minne.

”Elevens dröm” (fjärde pris)
Eleven har en dröm om
att bli trafikpolis
när han blir stor.
Att få stå i trafiken
att ha en visselpipa
runt halsen
att till och med
få provköra
fina bilar

Och att få gå
på kaffepauser.
Wilhelm Taube, Mikaelskolan

Motivering:
En uppfriskande kontrast mellan dröm och de konkreta detaljerna av en trafikpolis eventuella vardag och verksamhet. ”Att få stå i trafiken / att ha visselpipa runt halsen” känns både uppriktigt och sant, och utmynnar i den finurliga slutklämmen där kaffepauserna i sin tur kanske blir som trafikpolisens dröm.

”Sensommarkväll” (femte plats)
Månens sken blänker ner på vattnet och studsar tillbaka upp igen.
Nu är det höst på riktigt, kylan sveper nästan omkull oss där vi sitter på bryggan,
Plötsligt har jag glömt bort allt om sorgen.
Sommaren gick snabbt förbi, och jag saknar nästan myggan.
Vi skrattar åt allt och ingenting och tiden rusar iväg.
Musiken spelar och susar rakt igenom kroppen.
Snart är sommarn förgäves,
Och hösten kommer nog inte bli lika toppen.
Freja Signell, Österby skola

Motivering:
Stämningsfull och närvarande med oväntade kast mellan det stora och det lilla. Något har hänt, den plötsliga sorgen är borta och lämnar oss med en öppen fråga. Genom den smått humoristiska saknaden av myggan tar dikten Sensommarkvällen oss först tillbaka för att på slutet kasta oss in i en tvivlande framtid.