POESITÄVLINGEN 2020 ÅK 6

Barnens och de ungas Bokkalas 2020

DIKTEN KAN GE OSS OVÄNTADE ORDSKUTT OCH NYA BILDER

Årets poesitävling för årskurs sex är nu avgjord. Bland de hundratal dikterna har fem dikter valts ut av en jury. Som huvudjurymedlem fungerade i år författare och läsambassadör Henrika Andersson, som också hade virtuella inspirationsföreläsningar i skolorna tillsammans med Jolin Slotte. Vinnarna får varsitt bokpaket som levereras till skolorna.

”Poesin kastar oss mellan högt och lågt, mellan himmel och mörkermull. Sorgen, döden, rädslan får ta plats liksom minnen av den bästa midsommaren, vännen som svek eller den långa väntan på en adopterad kusin som dröjer. Precis som livet rymmer era dikter allt från myran, liten som ett riskorn, till månostens hemliga dröm. Tack för ordstimmen som ni fångat på papper. Det fanns allt från femradingar och nonsensdikter till långa oväntade språng av poesi och böljande minnen, som ju var temat detta år!” säger Henrika Andersson i sin hälsning till vinnarna.

”Helt lätt var det inte att välja”, konstaterar Henrika Andersson.

De fem vinnarna är:
Första priset: Wendy Gahnström, Seminarieskolan med dikten ”Vet alla vad dom gör?”
Andra priset: Lovis Frilund, Seminarieskolan med dikten ”Jägarens minne”
Tredje priset: Amanda Karén, Katarinaskolan med dikten ”Avslutningen”
Fjärde plats: Wilhelm Taube, Mikaelskolan med dikten ”Elevens dröm”
Femte plats: Freja Signell, Österby skola med dikten Sensommarkväll

Vet alla vad dom gör? (Första pris)
Jag tänker på vågorna på havet
Vet dom någonsin vart dom ska?
Eller vad dom gör?
Eller vet dom vad dom gör!
Och vart dom ska!

Vet djuren om vem som är vem
Har dom tankar om oss
Det känns som att dom vet
Och att dom tänker på saker

Vet blommorna när det är vår
Och när dom ska växa upp från sin långa sömn
Vet dom vad dom behöver
Det känns som blommorna vet
För dom gör alltid rätt förutom
När dom växer på fel plats
Wendy Gahnström, Seminarieskolan 

Motivering:
”Vet alla vad dom gör?” väcker frågor och förundran och får oss att växa under läsningen. Dikten är rytmisk till form och uppdelning, upprepningen känns motiverad medan det överraskande slutet bjuder på många tolkningar.
Här sägs varken för mycket eller för lite, och det allmänna valet av tilltalet ”alla och dom” är inkluderande. Dikten andas och är i sin enkelhet filosofisk, trösterik och reflekterande.

”Jägarens minne” (andra pris)
Jag minns
huR jag sprang i skogen
och väjde för träd.

Jag jagade efter en Oskyldig liten gnagare,
inte mer än en munsbit.
Jag minns
hur den försvann
under en buske.

Vad den gjorde där var dumt.
Jag hittade den direkt,
när den skakade hela busken,
var den enkel att hitta.

Små Djur kan vara svåra att hitta,
men mina skarpa ögon
ser dom små oskyldiga djuren direkt.

Jag kröp fram,
min randiga kropp
nära den torra marken
utan att nudda de torra löven.
Jag blottade mina huggtänder i ett morr.
Den sprang ut
när den såg mina tänder
i en Underlig fart,
mina långa ben och breda tassar
tog mig fram i en snabbare fart.
Jag hoppade upp I luften,
mina klor boRrade in sig i köttet,
jag minns ett litet skrik,
och jag såg
hur blodet sipprade
Ut från mina klor,
ett bra minne jag har.
Lovis Frilund, Seminarieskolan

Motivering:
Jägarens minne är såväl stark till sin form och i inlevelsen av ett rovdjursjag. De olika sinnena används skickligt och förstärker känslan av jakt. Här gömmer sig ett rovdjur i själva textutformning som uppförstorade versaler i texten. Det torra lövprasslet, morrandet och huggtänderna, den smidiga kroppen och det lilla skriket – vi är fast.
Och med ett på slutet oväntat konstaterande ”ett bra minne jag har”, vet läsaren inte vart eller mot vem rovdjuret vänder sig nästa gång.
I en knappt synlig undertext under titeln frågar sig författaren till Jägarens minne vad i h- poesi riktigt betyder – en välkommen fråga som jag hoppas att aldrig får ett svar utan fortsätter vara lika möjlig och existentiell som livet självt.

”Avslutningen” (tredje pris)
Konstigt, jobbigt,
få betyg, få beröm, bli ledsen.
Sorgligt, ledsamt, stolthet, glädjeglinta.
Framtida minnen.
Amanda Karén, Katarinaskolan

Motivering:
I en dikt på endast fyra rader och med en träffande titel, lyckas diktaren till Avslutningen fånga en hel regnbåge av känslor och känslokast. Allt överflödigt är bortskalat, kvar finns essensen av både händelsen och speglingar av ett nu som en dag blir till minne.

”Elevens dröm” (fjärde pris)
Eleven har en dröm om
att bli trafikpolis
när han blir stor.
Att få stå i trafiken
att ha en visselpipa
runt halsen
att till och med
få provköra
fina bilar

Och att få gå
på kaffepauser.
Wilhelm Taube, Mikaelskolan

Motivering:
En uppfriskande kontrast mellan dröm och de konkreta detaljerna av en trafikpolis eventuella vardag och verksamhet. ”Att få stå i trafiken / att ha visselpipa runt halsen” känns både uppriktigt och sant, och utmynnar i den finurliga slutklämmen där kaffepauserna i sin tur kanske blir som trafikpolisens dröm.

”Sensommarkväll” (femte plats)
Månens sken blänker ner på vattnet och studsar tillbaka upp igen.
Nu är det höst på riktigt, kylan sveper nästan omkull oss där vi sitter på bryggan,
Plötsligt har jag glömt bort allt om sorgen.
Sommaren gick snabbt förbi, och jag saknar nästan myggan.
Vi skrattar åt allt och ingenting och tiden rusar iväg.
Musiken spelar och susar rakt igenom kroppen.
Snart är sommarn förgäves,
Och hösten kommer nog inte bli lika toppen.
Freja Signell, Österby skola

Motivering:
Stämningsfull och närvarande med oväntade kast mellan det stora och det lilla. Något har hänt, den plötsliga sorgen är borta och lämnar oss med en öppen fråga. Genom den smått humoristiska saknaden av myggan tar dikten Sensommarkvällen oss först tillbaka för att på slutet kasta oss in i en tvivlande framtid. 

Leif Höckerstedt

Leif Höckerstedt är språkvetare och debattör, känd för sitt engagemang för svenskan i böcker som Fuskfinnar eller  östsvenskar och Svenskan på plats. Han berättar om sin nya bok Språk, språk, språk. Perspektivet är svenska i förhållande till migrantspråk och världsspråk.  Boken är egenutgivning vilket författaren ser som ett allt mer tänkvärt alternativ i dagens värld.

Leif Höckerstedt

Pia-Maria Lehtola

Pia-Maria Lehtola är TV-journalist och redaktör för Yles program Kulttuuriykkönen. Hennes specialområden är bland annat design, mode och kulturhistoria.

Hon har tillsammans med fotografen Tomi Parkkonen gett ut böckerna Vinterdrömmar och Huvilan hengessä som ger inredningstips för den som gillar villaliv.

Pia-Maria Lehtola (Foto: Kevin Stewart)

Anne Ingman

Anne Ingman är en auktoriserad Ekenäs-guide och yrkesguide som alltid varit intresserad av teater. År 2009 beslöt hon att kombinera arbetet med sitt intresse, och startade dramatiserade guidningar i rollen som Helene Schjerfbeck. Hon baserar allt på historiska fakta och verifierade källor.

Anne Ingman

Tove Virta

Jag brinner för att kombinerar historia och fakta med personliga berättelser och livsöden, att på ett ett lättfattligt och förståeligt sätt ta upp viktiga samhällsfrågor. Fler ska kunna förstå mer av den värld vi lever i.
I mina böcker varvar jag därför den vanliga lilla lokala människans minnen och tankar med fakta och större perspektiv. De pekar på hur annorlunda vi tänkt förr och varför saker kanske är som de är idag.

Är mångsysslare. Jobbar till vardags som producent på Yle. Utbildad journalist med bakgrund som nyhetsjournalist, radioprogramledare, tv- och webb-, och somereporter på Yle. Har under flera år varit konferencier på Bokkalaset i Ekenäs. Har i arbetssammanhang också undervisat. Skådespelare, nu också pjäsförfattare.

Tove Virta

Björn Vikström

Björn Vikström är teologie doktor och lärare i teologisk etik och religionsfilosofi vid Åbo Akademi. Han har tidigare verkat bl.a. som präst, forskare och som biskop i Borgå stift (2009–2019).

Han har gett ut bl.a. följande böcker:
En gästfri Gud, en gästfri kyrka. Fontana Media 2019.
Kärlekens mångfald. Kärlekens, sexualitetens,parförhållandets och äktenskapets teologi. Fontana Media 2017.
Mer än ord – trovärdig efterföljelse i en kyrka på väg. Fontana Media 2014.

Björn Vikström

Karin Smirnoff

Karin Smirnoff (f 1964) är bosatt i Piteå och jobbade som journalist innan hon tröttnade och köpte en träfabrik. Efter några år längtade hon tillbaka till skrivandet och sökte till Lunds universitets författarskola med det som skulle komma att bli hennes debut: Jag for ner till bror. Den fick ett jublande mottagande och nominerades till Augustpriset 2018 i den skönlitterära klassen. Bok två, Vi for upp med mor, utkom våren 2019.

Med sina två första böcker om janakippo, etablerade sig Karin Smirnoff som en berättare av rang hyllad för sin särpräglade stil och djupt uppskattad för sin känsla för det mänskliga. Sen for jag hem är den dramatiska tredje romanen om janakippo som fullbordar trilogin.

Karin Smirnoff

Magnus Lindholm

Magnus Mao Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, född och bosatt i Helsingfors. I drygt trettio år (1975–2008) var han bosatt i Österbotten, framförallt i Vasa, men kortare perioder även i Vörå och Solf. Han har en socionom-examen (med psykologi som huvudämne) från Svenska kommunal- och socialhögskolan och en magistersexamen (i socialpolitik) från Åbo Akademis samhälls- och vårdvetenskapliga institution i Vasa.

I olika repriser har Mao fungerat som frilansredaktör, skribent och fotograf. Han har skrivit ett tiotal böcker, de flesta på beställning från institutioner och föreningar, och fungerat som redaktör för ungefär lika många bokprojekt. Han har varit redaktör för tidskrifterna Fiolen Min, Folkdansaren, Kvartetten och Resonans, och för SFP:s tidning Medborgarbladet. I många av bokprojekten har Mao även varit ansvarig för det grafiska utförandet.

På Bokkalaset berättar Magnus Mao Lindholm om boken Jägarbataljonen 27 och Finlands frihetskamp som hans morfar Erik Jernström skrev redan 1939 men vars utgivning stoppades av kriget. Efter kriget föll manuset i glömska och överlämnades så småningom till Riksarkivet. Manuset utkom i bokform först hösten 2019, nu kompletterat med ett åttiotal fotografier, ett nytt förord och en längre epilog där redaktören framförallt målar upp bilden av Erik Jernström som äkta hälft och far till fem barn. Boken avslutas med en beskrivning av jägaröverstens lyriska intresse och hans humanistiska livssyn. 

Mao Lindholm

Axel Åhman

Journalisten, komikern och författaren Axel Åhman debuterade år 2020 med novellsamlingen Klein. Han tilldelades år 2017 tredje pris i Arvid Mörne-tävlingen och är också medlem i humorgruppen KAJ.

Den här komber do att behöv, sa pappa och räckte över en silverfärgad verktygsback. Hans ögon sa inget om hur väl han trodde att jag skulle använda den, eller till vad. Men värmen i blicken sa att han litade på att jag skulle lista ut det när jag var tvungen.

Det är svårt att växa upp. Ofta är det också smärtsamt, som då man vill vara sin pappa till lags och får en verktygsback på foten. Eller då den första ölen ska pressas ner, hur illa den än smakar. Miljöerna hittas ofta på den österbottniska landsbygden, där såväl byoriginal som kommunalpampar får komma till tals.

I Axel Åhmans noveller blir vardagliga ögonblick betydelsebärande och de sociala koderna blottlagda. Och de handlar ofta om hurudan en riktig karl ska vara och inte vara. Det gäller att bete sig rätt var man än befinner sig, om det så är i simhallens bastu, på bensinstationen eller i skidspåret. Det värsta tänkbara är att vara klein, ett ord som för alltid placerar en hos de svaga, klena och opålitliga.

Axel Åhman (Foto: Erik Åhman)

Jolin Slotte

Jolin Slotte är född och uppvuxen i Karleby, numera bosatt i Sjundeå. Hon debuterade med romanen Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer på Schildts förlag 2011 och har efter det publicerat såväl prosa som poesi och även lättlästa bearbetningar. Hon är doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Sedan 2014 har hon samarbetat med bildkonstnären Pauliina Pesonen i det tvärkonstnärliga projektet Sublima tolkningar.

Jolin Slotte (Foto: Ida-Lina Nyholm)